French Realist/Impressionist Painter, 1832-1883 The roughly painted style and photographic lighting in these works was seen as specifically modern, and as a challenge to the Renaissance works Manet copied or used as source material. His work is considered 'early modern', partially because of the black outlining of figures, which draws attention to the surface of the picture plane and the material quality of paint. He became friends with the Impressionists Edgar Degas, Claude Monet, Pierre-Auguste Renoir, Alfred Sisley, Paul Cezanne, and Camille Pissarro, through another painter, Berthe Morisot, who was a member of the group and drew him into their activities. The grand niece of the painter Jean-Honor?? Fragonard, Morisot's paintings first had been accepted in the Salon de Paris in 1864 and she continued to show in the salon for ten years. Manet became the friend and colleague of Berthe Morisot in 1868. She is credited with convincing Manet to attempt plein air painting, which she had been practicing since she had been introduced to it by another friend of hers, Camille Corot. They had a reciprocating relationship and Manet incorporated some of her techniques into his paintings. In 1874, she became his sister-in-law when she married his brother, Eugene. Self-portrait with palette, 1879Unlike the core Impressionist group, Manet maintained that modern artists should seek to exhibit at the Paris Salon rather than abandon it in favor of independent exhibitions. Nevertheless, when Manet was excluded from the International exhibition of 1867, he set up his own exhibition. His mother worried that he would waste all his inheritance on this project, which was enormously expensive. While the exhibition earned poor reviews from the major critics, it also provided his first contacts with several future Impressionist painters, including Degas. Although his own work influenced and anticipated the Impressionist style, he resisted involvement in Impressionist exhibitions, partly because he did not wish to be seen as the representative of a group identity, and partly because he preferred to exhibit at the Salon. Eva Gonzal??s was his only formal student. He was influenced by the Impressionists, especially Monet and Morisot. Their influence is seen in Manet's use of lighter colors, but he retained his distinctive use of black, uncharacteristic of Impressionist painting. He painted many outdoor (plein air) pieces, but always returned to what he considered the serious work of the studio. Manet enjoyed a close friendship with composer Emmanuel Chabrier, painting two portraits of him; the musician owned 14 of Manet's paintings and dedicated his Impromptu to Manet's wife. Throughout his life, although resisted by art critics, Manet could number as his champions Emile Zola, who supported him publicly in the press, Stephane Mallarme, and Charles Baudelaire, who challenged him to depict life as it was. Manet, in turn, drew or painted each of them.  Related Paintings of Edouard Manet :. | Fruhstuch in Grunen | Olympia | Un Lievre | La modiste | White Lilac |
Related Artists:
morris hirshfield

Jan Rosen
Poland (1854 -1936 ) - Painter
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).